Va?? det har jag väl aldrig gjort!
Det är rätt roligt när man träffar gamla vänner och glider in på konstiga saker man sagt och gjort under sin unga ungdomstid. Många saker har man förträngt och i sin ovisshet har man tittat skumt på yngre på bussen när de diskuterar helgernas bravader.
Hur kan de tänka så?
Så där var verkligen inte man själv i den åldern.
Försvarsmekanismerna är snälla mot individen men inte mot de yngre. De får aldrig riktigt någon förståelse av vuxna som förträngt sina egna handlingar när de var i samma åldern. Tills den dag då man hamnar med samma sällskap som man umgicks med på högstadietiden. Då blir alla härligt nostalgiska och olika händelser kommer på tal. Folk fyller i varandras minnesluckor och plötsligt uppdagas en bild av en person man inte ens själv visste att man hade vart. Den där personen som trodde att den visste allt och inte kunde se mer än vad näsan räcker.
Nästa gången jag hör några yngre personer prata på bussen ska jag tänka att de är just i det stadiet som alla kommer att passera och att det är charmigt för just den åldern.
När man var yngre trodde man att man visste allting och hur livet skulle staka ut för en. Nu tror jag ingenting om min framtid utan har mål men de brukar oftast ändras med tiden och jag känner att jag vet väldigt lite om världen.
Hur blir det när man blir ännu äldre?
Den som lever får se...
Kommentarer
Trackback
